torsdag 18 november 2010

STORT MÖTE

Det känns det som lördagen 13 nov var en stor och viktig dag i mitt liv.
Var och hälsade på snickarmäster Niel Jonsson. En mycket intressant person som jag känner att jag verkligen har mycket gemensamt med. Utbildad möbelsnickare, gesällprov och som extra utmärkelse medalj.
Där är vi jämnställda men sedan har Niel tagit ett steg till och blivit snickarmäster. Imponerande. Det intressanta nu är just att han nu fått ett stort EU-upphandlat jobb. Att renovera en stor mängd ekmöbler till Uppsala Universitet.
Han behöver hjälp och jag har fått förfrågan om att hjälpa till.

Tyvärr i måndags morse kom verkligheten ifatt mig...steg upp kl 6.00 skjutsade in min dotter barnbarn samt fru till Uppsala. Det var ju inga problem men att behöva stiga upp i ottan gå ut i mörker och kyla sätta sig i en kall bil.....Det är jag ju befriad från efter ett långt arbetsverksamt liv.

Har nu vägt fram och emot om jag verkligen skall binda upp mig och ruta in livet igen. NEJ har nu bestämt mig efter många dagars grubblerier. Jag är ju nu "friherre" kan och skall jobba med skapande verksamhet som jag alltid drömt om men inte haft tiden.

Precis i dagarna har jag installerat en luftvärmepump i min snickeboa så nu behöver jag inte längre gå i ytterkläder i verkstaden.

Insändare

Nu börjar "skrivtarmen" vakna till liv igen efter lååång sömn. Upptäckte att förra insändare jag skrev och fick in i UNT var 2 nov 2009.....och nu ett år senare 15 nov "gick andra in" som står här nedan.
Nu under hösten kan jag ju dra mig tillbaka i min snickeboa och skapa samt skriva när andan faller på.

fredag 12 november 2010

November

Har verkligen inte legat på latsidan bara glömt att skriva här men igår kom inspirationen tillbaka.

Satt som vanligt och kollade på nyheterna och dessa oftast deprimerande, sorgliga, tragiska människoöden.
Igen så försvarar ju naturligtvis olika religiösa samfund att människor som drabbats av krig och förföljelser skall få en fristad i vårt land. Självklart skall vi erbjuda dem trygghet i deras liv tills det reder ut sig för dem i deras hemland.
Största problemet för vårt land är ju det ekonomiska. Vem skall betala? Vissa politiska partier har ju klart deklarerat sin åsikt.
Kom på en enligt mitt tycke en genialisk ide, låt de religiösa samfunden som mest propagerar för en Svensk fristad för dessa människor ställa sig som ekonomiska garanter för dessa människors försörjning. Många av dessa religiösa samfund och svenska kyrkan besitter stora ekonomiska resurser använd dem. Ingen kan då klaga på att det drabbar de svenska skattebetalarna.